Demokrati eller Diktatur? 2x reviews (in swedish)

Det är oundvikligt att tänka på Mob 47 när man lyssnar på Desperat. Dels för att bandet består av de tre delar som utgör dagens Mob 47 men också för att det är så lätt att känna igen herr Åkes riff. Här är det dock inte lika fullt ställ som hos Mob 47 men förbannat bra är det likväl. USHC-influenserna sitter stenhårt i riffen men hela inspelningen har förärats med en skitigare ljudbild som passar alldeles perfekt vilket gör att det hela låter mer Europa från mitten av 80-talet. Sylen vrålar som om han håller på att svälja tungan och trummorna öser på för fullt. Hade inte hört mycket av Desperat innan och hade fått för mig att de spelade slöare än vad de gjorde så jag blev otroligt positivt överraskad. Fullt ställ rakt igenom med en liten andningspaus i form av “Sveriges Största Ljugarbänk”. Och med texter som “Bandlogga” och “Mobilterror” känns det som om det vore jag som skrivit texterna.

Omslaget är snyggt i all sin enkelhet och med en dust sleeve i hårdare papp som gör det där lilla extra. De:Nihil har startat bra och visat att även designen betyder en hel del och det hoppas jag de fortsätter med.

Once hardcore always fucking raw hardcore står det på insidan av EPn och det är bara att hålla med och tacka och bocka för en trevlig lektion i hur hardcore ska låta.
//Tomas, NIGHTSTICK JUSTICE

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Vilken uppställning.Åke, Chrille och Johan från Mob47 samt Jocke ”Sylen” från bland annat Warvictims som står för sången. Med sex traditionella råpunkdängor slår de hårt, argt och snabbt.

Favoriterna är Bandlogga och Mobilterror med roliga texter och Vi Förstör Vår Jord med sitt miljöbudskap. Egentligen finns det inget att klaga på musikaliskt, det är fullt ställ mer eller mindre hela tiden och skitbra inom sin genre. Dessutom är singelformatet ypperligt då jag inte alls tröttnar trots att det är sig ganska likt.

Efter all liknande musik jag lyssnat på genom åren borde jag egentligen vant mig. Istället känner jag viss mättnad på det slags textstoff som saluförs i 10.000 Offer och Sveriges Största Ljugarbänk. Självklart finns det felaktigheter gjorda både inom kyrkans och politikens värld men det finns det väl ärligt talat överallt. Det är rätt mycket gnäll och förvånansvärt lite verkstad från eget håll och jag skulle önska lite mer självkritik inom de egna leden istället för att jämnt tjata på dem som faktiskt lägger ner tid och kraft på att förändra och förbättra. Om jag bortser från det så är Desperat en rejält frisk orkan i mitt musiklyssnande för tillfället. Härligt, snabbt och genialt i all sin enkelhet.
//Roger Bengtsson, IKON1931

~ by Desperat on May 24, 2011.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: